Sen alternerade han mellan att springa medan han höll mig i händerna och att gå själv. Det var skitläckert. Rasmus tyckte inte att det någon "big deal" så jag stod där och var exhalterad i min ensamhet... :)
Det var ju förstås inte första gången han gick själv, men det var ändå ett genombrott, kanske man kan säga. Det var på eget initiativ och det verkade så självklart helt plötsligt. Det är ju inte lika kul som att springa förstås, men det kommer nog snart det med.
Eftersom jag inte hade kameran med mig så kommer här några bonusbilder från förra veckan istället.
Locket är på... (så spännande har vi det om dagarna)
Grannens vovve är rolig att jaga och ibland får man nästan klappa henne.
/Jonas
2 kommentarer:
Gud vad stor du har blivit killen! Snacka om att det har hänt massor sedan vi sågs vid nyår! Ska bli så himla kul att träffas vid 1:års firandet! Massor av kramar från faster Lotta
Nu är vi nyfikna på vad som hänt efter promenaden. Hoppas få se er på skypen i helgen.
Kram
Skicka en kommentar