Vilden

Aldrig har Rasmus varit så busig som idag. Det var ingen hejd på rackartygen. Efter en långpromenad i skogen upptäckte han att det fanns lera på däcken och inte ens vilda hästar skulle kunnat dra bort honom från att undersöka det. Jag upptäckte det när jag kom från köket (då hade han varit ensam i en minut). Jag frågade vad han gjorde och han tittade upp på mig med en skitig mun och fräste ut lera ur munnen allt han kunde. När jag "ajade" med pekfingret så ajade han bara tillbaks och skrattade. Pekfingret gick som en propeller.

Bus i blicken

Efter lerätandet fick vi förstås bada. Rasmus fortsatte i god "Wild-boy" stil med att dyka från sittande i mitt knä 7-8 gånger i rad. Han bara kastade sig ner i vattnet och förlitade sig helt på att jag skulle plocka upp honom. Eller så hade han någon annan plan men jag tänkte inte låta honom testa den hur som helst.

Efter badet sprang vi ca 20 varv i lägenheten. Inga problem för honom men jag blev rejält trött i benen eftersom jag får gå hukad hela tiden. Han kröp även in i diskmaskinen en gång, rev ut alla plastburkar vi äger ur lådan, bet nästan sönder en fjärrkontroll innan jag stoppade honom och försökte bita sönder både kameran och mina glasögon (men där går gränsen!..). Just det, middagen fick vi avsluta när vi var halfärdiga får då blåste han bara ut maten så den flög över hela bordet. Jag försökte vara seriös och säga ett skarpt nej. Rasmus asgarvade...

Sen har han gått omkring med sin gåvagn en hel del och ibland när han står mot en möbel eller något så släpper han bara taget och går till något annat, helt själv. Hur coolt som helst. Ibland vill han bara hålla mig i en hand när vi går omkring. Men han föredrar helt klart att hålla mig i pekfingrarna och springa järnet.

En lugn stund. Vi provar mössor.

Bonjourrrrr!

Inte många lugna stunder alltså, men det är precis som det ska vara. Det coolaste är ändå att vi skrattar så mycket tillsammans. Då tänker man inte på att han är en bebis, då är det bara ren kommunikation och vi är på samma nivå. Hur häftigt som helst.


/Jonas