Värkarna satte igång på fredag kväll runt nio-tiotiden. Jag hade lite ångest för att lämna Rasmus mitt i natten så jag försökte ignorera värkarna och bestämde mig för att försöka sova efter ett tag, fast det gick inge vidare. Värkarna kom ungefär varje kvart och snart var tioende minut och så fort jag gick upp och rörde på mig så blev värkarna kraftigare och kom tätare. Vid tvåtiden gav jag upp och insåg att det nog var dags att åka in, hade några riktigt kraftiga värkar varvat med ganska klena. Jonas ringde Micke som kom på stört, vid det laget hade det lugnat ner sig lite tyckte jag men så fort vi klev utanför dörren fick jag världens värk och tvivlande inte längre på att det var dags. Vi kom in till BB kl 3:06 och sen gick det i en rasande fart, bara en timme och fyrtio minuter senare fick jag hålla i min lilla dotter!
Vi var enda paret på hela Södra BB just då och det var overkligt lugnt och fint när vi kom dit och såg vårt fina rum med solnedgång och stadshuset i horisonten.
Värkarna var under kontroll ett tag och barnmorskan frågade om jag hade några önskemål och jag frågade om akupunktur och hon plockade genast fram nålarna. Kände mig riktigt bortskämd.Allt var frid och fröjd men så men så fort barnmorskan undersökte mig och konstaterade att jag var 6-7 cm öppen så var det som att trycka på en knapp. Då blev värkarna helt galna och de de där jäkla nålarna var väl en fin tanke men jag vete tusan om de gjorde nån nytta. Nålarna i tinningarna och mitt på huvet flög snart åt alla håll ändå. Tack å lov för lustgas! När hon undersökte mig för andra gången gick vattnet (kl 4:34) och krystvärkarna började på en gång (kl 4:36). Jag vill ha Epiduraaal, gnällde jag, lite lagom sent i processen. Tio minuter senare föddes underbara Lina!
Vi hade samma barnmorska hela tiden och bara precis när Lina kom ut så kom det in en barnmorska till och hjälpte till. Det var nog rätt skönt för Jonas med förstärkningen eftersom han precis innan helt plötsligt fick fått order om att "hålla ett ben". Han hade inte räknat riktigt med den typen av "närkontakt" som han fick denna gång. Han sa sen att om Rasmus förlossning var lite "Hollywood" så var Linas lite mer "Dogma".
Sen blev det dock fullt hus när jag förlorande en del blod och plötsligt var jag omringad av barnmorskor och läkare som stack mig i båda armarna, sydde mellan bena och tryckte på magen samtidigt. Jag fick dropp som skulle få livmodern att dra ihop sig snabbare/stoppa blödningen och fick värkar på nytt. Det var inget vidare att få det, hade liksom räknat med att det skulle vara över, men fick snart lite morfin och blev behagligt lullig. Efter mycket om och men så visade det sig i alla fall till slut att mitt blodvärde var under kontroll och det räckte med järndropp så fick jag åka hem dagen efter som vi ville. Vi längtade ju efter Rasmus!
Rasmus hade vaknat vid sextiden och gått in som vanligt med Prickis och kudde till vårt sovrum. När han såg Micke ligga där sa han bara glatt Hej Micke! Micke förklarade att vi var på sjukhuset och "hämtade bebisen", varpå Rasmus säger Vad kul! Men jag vill sova lite mer.
Micke lämnade sen på dagis och när han hämtade kom Rasmus springande och ropade glatt Hej Micke! Sen hade Acke och Rasmus superkul hela kvällen och la sig först kl 23.30. Rasmus första reaktion på sin lillayster var Titta Acke, det är min lillasyster, min bebis. vad söt hon är! Han verkar uppriktigt intresserad och förtjust, det är underbart att se.
En liten instickare om vår härliga Rasmus: Rasmus och farmor som är här just nu bläddrade just i blomuppslagsboken Flora i färg, varpå Rasmus pekar på en blomma som farmor aldrig har sett och säger Fläckig munkhätta, vilket det mycket riktigt är! Shit vad jag garvade, han är helt otrolig, fattar inte hur mycket som fastnar i hans lilla huvud. Känner mig otroligt rik och lycklig som har två friska och underbara barn!
Hemgång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar