Rasmus vaknade klockan sju och körde upp mig ur sängen.
- Pappa, nu är det morgon. Kom!
Rasmus sprang till soffan och jag ragglade efter. Eftersom jag knappt hade fått upp ögonen sparkade jag till soffan. Ursäktade mig till Rasmus.
- Oj, Pappa är lite trött och förkyld.
-Nä, du e inte trött. Du har sovit 200 meter!
Ja, vad svarar man på det. Logiken är ju glasklar. Det går ju faktiskt inte att vara trött då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Han är för söt Rasmusgubben. Nu är katterna i Linköping. Vi ses snart kram
Skicka en kommentar