Det jobbigaste har varit att han bara har sovit och och legat i soffan eller vår famn (Jonas har varit hemma dessa dagar som tur är!) och bara tittat. Det är så ovant att se vår lilla spralliga gladis bara ligga och titta. Idag har han gråtit en hel del och haft ont i magen, men nu är det mycket bättre i alla fall. Han är sjukt törstig och dricker vad som helst. Imorse hade han fortfarande feber och han riktigt klunkade i sig Alvedonet han fick då. Första dagen fick vi verkligen kämpa för att få i honom den äckliga vätskeersättningen med en liten spruta. Nu klunkar han i sig den från pipmugg!
Jag sov en stund på dagen och vaknade av Rasmus skratt som jag inte har hört på två dygn nu, helt underbart! Han är mycket bättre nu men är fortfarande riktigt risig i magen och vill inte äta. Men det går åt rätt håll i alla fall.
Det har varit många samtal till sjukvårdsupplysningen, ett besök på barnakuten, mycket kämpande med att få i Rasmus vätska (och få honom att behålla den!) och många blöjbyten och svabbade golv har det blivit. Puh, vid ett tillfälle när det var som allra värst så började jag skratta lite lätt hysteriskt. Jag ska inte gå in på detaljer men om man säger så här; jag, Rasmus och badrummet fick ta en rejäl dusch efter den incidenten.
I tisdags hann vi i alla fall med babysimmet innan Rasmus blev sjuk sen på onsdagen. (Hoppas han inte smittade redan då, men Emmie är i alla fall frisk.) Badbyxorna vi fick av farmor passar perfekt och han är hur söt som helst i dem. Rasmus älskade babysimmet. Det var en jättemysig pool med en massa flytande leksaker och leksaker som hängde i taket. Han plaskade som en galning och ville ha alla leksaker. Jag fick simma undan lite så att han inte skulle stänka ner alla andra stackars barn som hade anmält sig till kursen helt ovetandes om att en stänkande galning skulle vara med.
I lördags var farmor och farfar här. Vi fikade, spelade lite Buzz och gick sen en promenad till köpkvarteret vilket visade sig vara ett stort misstag i regnet och blåsten. Men vi hade i alla fall trevligt sällskap! :)
I söndags var vi på brunch hos Albin. Anna hade bakat rosenbullar till småkillarna och gjort jättegod brunch till både dem och oss. Vi smaskade på bäst vi kunde med många pauser för att ta hand våra uppmärksamhetskrävande små barn. Sen gick vi en promenix på nästan en timma och fikade lite innan vi sen åkte hem till farmor som stod och knackade på dörrn, bokstavligen. Tyvärr fick vi bara behålla farmor en natt för sen blev hon sjuk och var tvungen att åka hem en dag tidigare än planerat. Fast det kanske var tur för henne med tanke på kräksjukan. Som tur är får vi träffa både farmor och farfar snart igen.
Jonas tillägg: Till sist måste det bara nämnas; hur illa det än har varit de här dagarna så har vår lilla kämpe tagit sig igenom det som en tapper liten krigare. Direkt efter att han har kräkts har han gett oss ett litet svagt leende innan han har säckat ihop, trots att han sov hela torsdagen sken han ändå upp när läkaren pratade med honom, och de 3-4 gånger han var vaken (helt groggy) i fem minuter gjorde han små försök att babbla, le och leka (lekförsöken slutade dock alltid med att han kom upp på knä och sedan säckade ihop igen). Han förtjänar ett nytt indiannamn; Glada Järven! Ugh!
Jonas tillägg: Till sist måste det bara nämnas; hur illa det än har varit de här dagarna så har vår lilla kämpe tagit sig igenom det som en tapper liten krigare. Direkt efter att han har kräkts har han gett oss ett litet svagt leende innan han har säckat ihop, trots att han sov hela torsdagen sken han ändå upp när läkaren pratade med honom, och de 3-4 gånger han var vaken (helt groggy) i fem minuter gjorde han små försök att babbla, le och leka (lekförsöken slutade dock alltid med att han kom upp på knä och sedan säckade ihop igen). Han förtjänar ett nytt indiannamn; Glada Järven! Ugh!

1 kommentar:
Blir så glad att Rasmus är bättre. Vad söt han var i sina badbyxor. Hoppas han kan gå på baby-simmet på tisdag. Vila upp er nu efter all oro. Farfar hälsar till er alla. Kram
Skicka en kommentar