He's back, the man behind the mask

... and he's out of control!

Äntligen är Rasmus frisk! Frisktecken; han äter som en häst, han är jätteglad och han är sprallig som en påtänd iller.

Vilken pärs den senaste veckan har varit. Jag ska försöka beskriva sjukhuseländet utan att ömka för mycket.

Eftersom Jonna hade närmare 40 graders feber och låg däckad så åkte jag och Rasmus in till akuten på Sachsska barnsjukhus (jo det stavas så) själva i söndags. Vi var där kl 14 och tog en kölapp. Eftersom det var beräknad väntetid på 2,5 h så åkte vi hem igen för att hämta lite kläder mm till Rasmus. Vi var tillbaks en timma senare och väntandet började. Rasmus var matt och klängde sig fast runt min hals hela tiden. För att hålla honom nöjd gick vi fram och tillbaks i en korridor vid väntsalen och tittade på tavlor, lampor och allt annat "spännande". Som tur var fanns det ju andra barn att titta på också. Särskilt en kille som sprang omkring som en vilde, kanade på rumpan och snurrade runt på alla fyra. Rasmus kunde inte slita ögonen ifrån honom. För första gången på flera dagar ville han ner på golvet och när jag ställde ner honom började han försiktigt följa efter den vilda killen. Vi gick fram och tillbaks och stannade och tittade när den vila pojken gjorde sina små konster. Rasmus var hänförd. Till slut fick den vilda pojkens mamma nog av allt springande så den vilda pojken fick sitta hos sin mamma. Rasmus såg sin chans och närmade sig på vingliga ben. En och en halv meter ifrån den vilda pojken stod vi och beundrade den nya idolen som kunde göra allt det som en liten kille vill göra. Den vilda pojkens mamma och jag pratade lite medan Rasmus stirrade. Pojken hade förstoppning men hade annars vid gott mod om massor av energi (jo tack!). Han var 2,5 år och mamman tyckte nog att han var lite för energisk. Medans vi står där och pratar, jag sitter på knä och håller Rasmus i händerna så han kan stå upp, så ser jag att den vilda pojken börjar snegla tillbaks på Rasmus. Han har märkt att han är iaktagen och undrar nog vem beundraren är. Helt plötsligt kryper han snannt fram till Rasmus, har huvudet i samma höjd som Rasmus och klappar honom på huvudet. Sen klappar honom några gånger på ena kinden och sen rusar han iväg igen. Jag är inte säker, men jag tror att det kan ha varit ett av Rasmus största stunder so far. Gulligt så det räckte och blev över var det i alla fall.

Vi fick träffa läkaren runt kl 18 och han bestämde att Rasmus skulle läggas in över natten med dropp eftersom han hade förlorat över 5 % i vikt. Vi fick sedan vänta till kl 20 innan det var dags att sätta in "infarter" på tre ställen, i en hand och i båda armvecken. Två sköterskor tog hand om jobbet som visade sig vara svårare än någon av oss hade trott. De höll på och letade efter ett blodkärl, stack i Rasmus armar och hand i över 45 minuter. Jag intog någon slags Buddha-inkarnation för att inte stressa upp Rasmus men jag märkte hur stressade sköterskorna var. Rasmus gnällde till ibland och blev riktigt arg/förtvivlad några gånger men under nästan hela en här jobbiga proceduren höll han sig lugn och samlad. Sköterskorna överöste honom med beröm och jag märkte att de tyckte att det var jättejobbigt att det krånglade så mycket. Själv var jag helt fokuserad på att vara lugn och försöka vara ett stöd åt Rasmus. Jag tror att det var tur för annars hade jag nog exploderat efter halva tiden. När de äntligen var klara tog jag Rasmus i min famn och kramade honom så hårt jag vågade. Glada järven, vår tappra lilla krigare.

Runt kl 22 fick vi ett rum där vi skulle sova över och då visade det sig att ingen av infarterna fungerade. Bara att göra om... Den här gången utan bedövning eftersom det finns risk att kärlen krymper av bedövningen. Det gick på fem minuter och Rasmus skrek bara till när nålen stacks in så det kom blod.

När vi sedan la oss för att sova så kom nästa problem. Droppmaskinen (ja, ja den har säkert något fint och svårt namn) larmade och stoppade så fort Rasmus vinklade handleden det minsta. En sköterska spjälade då handen och linade den så att hans högra hand så helt groteskt stor ut. Lindan började nedanför handleden och fortsatte 10-15 cm utanför handen. varje gång Rasmus flyttade handen så hördes ett duns i sängen. Men det funkade i alla fall och det såg jäkligt sött ut.

Natten avlöpte bra och vi kom iväg från sjukhuset någon gång runt kl 13 på måndagen. Efter det vände det snabbt och nu är vår lilla krabat som sagt frisk och glad och sjukhusvistelsen ett minne blott. En dag kvar på jobbet och sedan ska jag och Glada järven vara hemma tillsammans i sju månader. Life is good!

/Stora Järven

Glade järven hemma igen!

Idag är Rasmus jättepigg och har varken diarré eller kräkningar längre. Så himla skönt!

Rasmus på sjukhus

Rasmus kräksjuka ville inte riktigt släppa greppet så idag åkte Jonas och Rasmus till sjukhuset igen. Jag var tvungen att stanna hemma för jag har fått influensan eller i alla fall en riktigt elak förkylning som jag inte vill ta med mig till ett barnsjukhus. Rasmus hade gått ner en del i vikt så han fick stanna kvar och får nu dropp. Det gor riktigt ont i mammahjärtat att inte få vara där och hålla min lilla kille i handen!

Dags för nästa utmaning

Rasmus fick vara frisk några dagar och sen var det dags igen. Den här gången var det kräksjukans tur. Det enda positiva med den är väl att alla tidigare sjukdomar framstår som en dans på rosor. I onsdags vid lunch började det. Jag hoppas verkligen att vi inte hann smitta Madeleine och Alicia för vi var och fikade i Sjöstaden på förmiddan och Rasmus småkräktes redan då. Men han brukar ju kräkas lite så jag tänkte inte så mycket på det. De hade en liten lekhörna på caféet och Rasmus var jätteglad och lekte på och hade sönder en lampa. Men sen efter att vi kommit hem så kom hela lunchen upp och sen gick det rätt fort utför.

Det jobbigaste har varit att han bara har sovit och och legat i soffan eller vår famn (Jonas har varit hemma dessa dagar som tur är!) och bara tittat. Det är så ovant att se vår lilla spralliga gladis bara ligga och titta. Idag har han gråtit en hel del och haft ont i magen, men nu är det mycket bättre i alla fall. Han är sjukt törstig och dricker vad som helst. Imorse hade han fortfarande feber och han riktigt klunkade i sig Alvedonet han fick då. Första dagen fick vi verkligen kämpa för att få i honom den äckliga vätskeersättningen med en liten spruta. Nu klunkar han i sig den från pipmugg!

Jag sov en stund på dagen och vaknade av Rasmus skratt som jag inte har hört på två dygn nu, helt underbart! Han är mycket bättre nu men är fortfarande riktigt risig i magen och vill inte äta. Men det går åt rätt håll i alla fall.

Det har varit många samtal till sjukvårdsupplysningen, ett besök på barnakuten, mycket kämpande med att få i Rasmus vätska (och få honom att behålla den!) och många blöjbyten och svabbade golv har det blivit. Puh, vid ett tillfälle när det var som allra värst så började jag skratta lite lätt hysteriskt. Jag ska inte gå in på detaljer men om man säger så här; jag, Rasmus och badrummet fick ta en rejäl dusch efter den incidenten.

Många mysiga sovstunder har det varit trots allt

Ont-i-magen-sovställning, stackars liten

I tisdags hann vi i alla fall med babysimmet innan Rasmus blev sjuk sen på onsdagen. (Hoppas han inte smittade redan då, men Emmie är i alla fall frisk.) Badbyxorna vi fick av farmor passar perfekt och han är hur söt som helst i dem. Rasmus älskade babysimmet. Det var en jättemysig pool med en massa flytande leksaker och leksaker som hängde i taket. Han plaskade som en galning och ville ha alla leksaker. Jag fick simma undan lite så att han inte skulle stänka ner alla andra stackars barn som hade anmält sig till kursen helt ovetandes om att en stänkande galning skulle vara med.

Snygging i badbyxor

I lördags var farmor och farfar här. Vi fikade, spelade lite Buzz och gick sen en promenad till köpkvarteret vilket visade sig vara ett stort misstag i regnet och blåsten. Men vi hade i alla fall trevligt sällskap! :)

Ute och traskar med farfar

I söndags var vi på brunch hos Albin. Anna hade bakat rosenbullar till småkillarna och gjort jättegod brunch till både dem och oss. Vi smaskade på bäst vi kunde med många pauser för att ta hand våra uppmärksamhetskrävande små barn. Sen gick vi en promenix på nästan en timma och fikade lite innan vi sen åkte hem till farmor som stod och knackade på dörrn, bokstavligen. Tyvärr fick vi bara behålla farmor en natt för sen blev hon sjuk och var tvungen att åka hem en dag tidigare än planerat. Fast det kanske var tur för henne med tanke på kräksjukan. Som tur är får vi träffa både farmor och farfar snart igen.

Jonas tillägg: Till sist måste det bara nämnas; hur illa det än har varit de här dagarna så har vår lilla kämpe tagit sig igenom det som en tapper liten krigare. Direkt efter att han har kräkts har han gett oss ett litet svagt leende innan han har säckat ihop, trots att han sov hela torsdagen sken han ändå upp när läkaren pratade med honom, och de 3-4 gånger han var vaken (helt groggy) i fem minuter gjorde han små försök att babbla, le och leka (lekförsöken slutade dock alltid med att han kom upp på knä och sedan säckade ihop igen). Han förtjänar ett nytt indiannamn; Glada Järven! Ugh!

Albin och Rasmus håller hand

Krassliga familjen

För andra helgen i rad är vi krassliga hela familjen. Jonas och jag är rejält förkylda. Rasmus åkte på nån magsjuka efter nyår och var dålig i magen i nästan en vecka. Det gick åt sjukt många blöjor och Rasmus stackarn blev helt röd i rumpan av allt bajsande. Han tyckte INTE det var kul med blöjbyte, vilket man kan förstå, och det var inte så kul att äta heller för den delen. Sen blev han snorig och fick feber och tre kvällar i rad var det helt omöjligt att lägga över honom i sängen, så vi fick sitta med honom i famnen i flera timmar. Fast vi kollade på film samtidigt så det var rätt mysigt. Sen har han fått sova med mig i dubbelsängen, har väl gått rätt okej men han har vaknat ganska många gånger och var väldigt ledsen. I tisdags vaknade han helt kletig i ena örat och då visade det sig att han hade öroninflammation med spräckt trumhinna! Stackars liten, men vi borde ha anat att det inte var en vanlig förkylning eftersom han har varit så himla ledsen och visat prov på ett sjujäkla temperament. Men vi trodde mest det var magen som spökade, eller att det var en fas typ (han måste ju oxå få visa lite temperament ibland tyckte vi). Nu äter han i alla fall penicillin och är redan lite bättre.

Sjuklingarna

Onsdag natt sov min mamma över för att vara barnvakt åt Rasmus på förmiddan då jag skulle på intervju. Jonas var borta med jobbet torsdag till fredag. Direkt efter intervjun åkte jag och Rasmus, ma & pa och Ullis till Täby för att hälsa på (gammel)mormor som är ganska dålig nu. Hon blev jätteglad när hon fick se oss och vaknade verkligen till när hon fick se Rasmus. Han var i sitt esse och visade upp alla sina snygga gaddar för sin gammelmormor och "dansade" i hennes säng. Jag och Ullis låg i vår mormors famn och kramade och kramade. Det var både jobbigt och underbart.

Sjuklingen Rasmus får tröstkram av mormor

Sen hade jag och Rasmus en tuff kväll och natt och påföljande dag med Rasmus som grät jättemycket och som hela tiden ville vara i min famn. Inte ens tupplurarna ville han vara själv utan ville sova på mitt bröst. Det var rätt skönt när Jonas kom hem fredag kväll.

Sjukdomarna verkar i alla fall inte hindra Rasmus iver att hitta på nya bus. Han reser sig upp mot stolar, lådor, bord, toastolen mm och vill gå hela tiden (ajaj, min rygg!). Numera står han alltid upp i sängen när man kommer in och ska ta upp honom, skitnöjd ser han ut.

Haha, jag kan stå upp i sängen!

Det är så kul att stå upp och kolla vad som finns i alla lådor

Gå och stå är den skojigaste leken just nu

Han har börjat peka och säger titta hela tiden. Sen har han fått en femte tand i överkäken. Vet inte om det är pga tanden men han har börjat med en konstig grimas som när man härmar en gris ungefär.

Gris-grimasen på ett ungefär (jag lyckades inte riktigt fånga den)

Rasmus första jul- och nyårsafton

Julen började firas hos mormor och morfar på Fogdö. Vi åkte sent på fredag kväll för att undvika köer. Vi möttes av en stuga i vinterskrud, fullmåne och stjärnklart, vit frost täckte gräsmattan och överallt i trädgården glittrade det från Jerkers julbelysning. Rasmus som hade sovit hela resan vaknade till och hälsade på mormor och morfar innan han la sig igen.

Under lördagen tog vi det mest lugnt. Lekte med Rasmus, spelade fotbollsspelet, rimmade lite och framför allt åt och drack vi gott. På söndagen åkte Jonna och Ulla-Britt och hämtade Ullis och Gammel-Jonas på Arlanda. Vi grabbar var hemma och drack kaffe och välling.

Morfar bjuder på snus

Ullis och Gammel-Jonas med sina sötaste leenden

Det blev självklart några promenixer ner till mysiga sjöstugan. Där drack vi glögg, åt pepparkakor och läste gamla tidningar från 60-talet och framåt som Ulla-Britt har sparat. Julafton var jättemysig och som väntat fick Rasmus flest julklappar. Sen spelade vi "ungdomar" (även Gammel-Jonas) spel ute i lillstugan medan mormor och morfar var barnvakt åt Rasmus.

Tomtenissen med föräldrar

Efter en kort mellanlandning (med övernattning) i Stockholm åkte vi sedan till Linköping för att fortsätta julfirandet med familjen Adolfsson. Vi kom en dag före de andra (Micke, Elli, Acke, Lotta och Andreas) så Rasmus fick lite extra uppmärksamhet av farmor och farfar då. Torsdagsmorgonen smög vi in till sjusovarna och sjöng "Tipp-Tapp" och sedan busade tomtenissen med farföräldrarna medan jag och Jonna tog igen ett par timmars missad nattsömn. Skönt!

Morgonbus med farmor och farfar

Under torsdagen droppade övriga i maffian in och det var därmed slut på lugnet :)
I Linköping hann vi med ytterligare en julafton, ett biobesök, shopping, squash och massor av gröt och annan god mat. Riktigt trevligt och roligt.

På lördagen åkte "barnen" och barnbarnen hem till Stockholm för att förbereda inför nyår.

Nyårsafton började med en lunch bestående av grön ärtsoppa (Cremé Mignon) och fin skumpa. Våra grannar Olle & Johanna, lilla Emmie och Tea var oxå med på lunchen. Sen var det dags för överraskningen som Jonna hade fixat. Det var en thaimassage som alla verkade uppskatta. Själv kunde jag gärna ha legat kvar där fortfarande...

Snygga killar i skjorta mumsar på varsin leksak

Sen bar det av hemåt för matlagning och en delikat trerätters. Till huvudrätt serverade jag och Jonna blinier med löjrom, gräddfil och rödlök. Till huvudrätt serverade Micke & Elli helstekt oxfilé med svampsås och potatis & parmesanpuré. Supergott! Köttet var verkligen fantastiskt!
Till efterrätt serverade Lotta och Andreas (inte helt säker på ansvarsfördelningen av rätterna men det spelar mindre roll) ananas med vit chokladmoussé. Jag var så mätt innan efterrätten att jag inte trodde jag skule kunna få ner en tugga till. Efterrätten var så god att jag åt en stor portion och sedan var det egentligen läge att sova, men det fick bli en kopp kaffe istället.

Nyårsfyrverkerierna såg vi inte så mycket av från balkongen (förutom lite reflektioner i fönstren) men det var mysigt ändå. Natten avslutades med att vi spelade Buzz. Ett härligt slut på ett härligt år!

Måste passa på att nämna att Lotta och Andreas var så otroligt hjälpsamma med barnen. Det hade nog blivit kaos utan dem. Sen är det ju förstås lite jobbigt att de går och blir deras favoriter...

Rasmus fick ett jättefint Zoo med coola djur i julklapp av Acke

Ackes nya favoritsysselsättning är att peka på saker

Rasmus hack i häl på Kramer-Acke

Lässtund med farbror är ju hur kul som helst

...och lässtund med "farbror" Andreas

Nyårslunch med grön ärtsoppa och champagne

Skål för 2008!