5-månader gammal

Idag fyller Rasmus fem månader. Det märks. De sista veckorna har det hänt grejer!

• Rasmus kan på sin fem-månadersdag visa upp hela två små gaddar i underkäken. Det är vassa små saker och ibland gör det lite ont när han tuggar på pappas finger eller något annat. Då blir det lite gråt ett tag för det är ju inte lätt att förstå varför det helt plötsligt gör ont i munnen när man biter på saker. Det som är så roligt.
• Han käkar själv ur nappflaskan (med lite hjälp då och då).
• Han har gått upp i vikt och har nu passerat 8 kg.
• Han kan sitta själv i minst två sekunder... Ibland mycket längre än så, men det är lite vingligt.
  
• Han käkar burkmat från sked som om det var det enklaste (och bästa) i världen.
  
• Han har lärt sig gå och spela guitarr hero. OK, det var inte sant men han känns stor och duktig ändå.

Igår åt Rasmus Slottsstek och idag blev det lax- och potatispuré till lunch. Mat för stora killar. Rasmus slukade maten och ackompanjerade varje tugga med ett härligt "Mmmmm".

Lagom till 5-månadersdagen har han också fått en härligt raspig rockröst. Beror antagligen på att han babblar, med ganska hög volym, nästan hela dagarna.

Vi har bestämt att han ska äta en gång per natt from ett par dar tillbaks. Det funkar bra men med resultatet att vi saknar ett effektivt sövningsmedel. Häromnatten var han pigg from klockan fyra och låg glatt och sparkade och fingrade på Jonnas ansikte som försökte få honom att somna om genom att sova tillsammans med honom i gästsängen. Jag har inte varit mycket till hjälp de sista dagarna pga en elak förkylning (börjar på allvar tro att manlig förkylning är något helt annat än den kvinnliga varianten...).

Ja, det är jätteroligt att vara fem månader!

Fem månader "gammal". Både liten bäbis och stor kille på en och samma gång.

Idag har vi varit på brunch hos Albin, Micke och Anna. Albin är fortfarande en sprallig och glad busunge men idag skrämde han inte Rasmus med sina tillrop. Istället var det jag som skrämde Albin. Inte med flit förstås. Antingen så såg Albin rakt igenom min mask och avslöjade mig som den skurk jag är eller så var jag lite för skäggig efter några dagar i sängen. Eller så var det bara ett ålderstecken. Ja det är alltså inte att jag har gått och blivit gammal och gaggig och skruttig över natten. Jag tänkte på att Albin kanske har gått över det där stadiet där alla människor är lika roliga till att bli lite mer selektiv (dvs mammig och pappig).

Efter en trevande inledning med lite gråt blev dock jag och Albin bästa polare igen. Vilket kändes skönt eftersom Rasmus är jättepolare med Anna och Micke.


Brunchen var kanon. Pannkakor, smoothie, matmuffins, mackor och kaffe! Låter ju som vi var på någon 5-stjärig brunchrestaurang eller hur? Jag hade inte varit hemma hos Micke och Anna förut och jag måste säga att de bor verkligen jättefint. Jag är en tydligen en sucker för nyproducerade lägenheter. Micke går på pappaledighet om sex veckor. Jag blev lite avis när jag hörde det. Han kan nog inte räkna med lugn och ro under pappaledigheten. En kille med mer fart i benen har jag aldrig sett. Benen går som små trumpinnar hela tiden. Han kommer bli ett yrväder när han börjar krypa och gå!

Efter brunchen så åkte vi hem för att vila. Framförallt var det jag som kände mig sliten. Ett par Treo senare låg jag i soffan och kollade på fotboll medan Rasmus låg och sov istället. Sömnen blev kort för Rasmus och nu (klockan fem) har han bara fått ihop drygt en timmas sömn på hela dagen. Vi tror att det är tänderna som spökar.

Snart ska vi Skypa farmor & farfar och sen är det nog dags för Rasmus nattning. "Spännande" att se hur nätterna blir framöver med tanke på att tänderna ska fram.

Nu ska jag vila och se till att bli frisk!

Jonas