Samma dag, pappas perspektiv

Konstigt att all uppmärksamhet har riktats mot Rasmus på sistone. Det verkar som om hela familjen Lindelöf är hemma hela dagarna och bara ammar och går promenader. För att råda bot på den här snedvridningen i media så kommer här en dag ur Herr Lindelöfs liv.

Dagen efter man har fyllt 36 borde kanske inte vara en bra dag? Eller? Ska man inte vara lite deppig över att man är närmre 40 än 30 och att håret nu definitivt växer mer i öronen än på huvudet? Hur som helst så blev det en helt underbar dag. Solen värmde som en het julidag, Sverige leder i sin EM-kvalgrupp och så har jag ju världens härligaste fru och barn.

Började dagen med att prata och skratta med Rasmus. Han får inte nog av att bubbla med mig på morgnarna verkar det som och det är ömsesidigt, vilket visar sig på min sena ankomst till jobbet... Han ser så eftertänksam ut när han ska formulera sina läten och ett "aoou, ouu" verkar betyda saker som är viktiga för mänsklighetens välfärd och framgång om man ska lita på hans ansiktsuttryck. Sen tittar han frågande på mig som om han undrar om jag verkligen hajade allt han sa. Jag lugnar honom alltid med att svara ja även om jag inte fattar ett skit.

Tog en latte på Espresso House på väg till jobbet. Sen som f-n till jobbet, men en kaffe i farten hinner man väl alltid med? Nyttjade min födelsedagspresent för första gången (fulltankat Espresso House-kort!) och det kändes grymt lyxigt. Räknade ut att det kommer räcka till 36 stora latte till. Yihaaa!

In på kontoret, skrev ut produktblad som jag behövde till dagens kundmöten och sprang sedan iväg till dagens första kundmöte. Hann precis i tid efter en rask promenad. Blev erbjuden vatten eftersom jag såg så varm ut.

Bra möte, kan nog bli affärer. Hmm, ska jag till kontoret i 30 minuter eller direkt till Sickla för slutbesiktningen av lägenheten? Äsch, dagen är redan körd ur ett produktivitetsperspektiv. Ringer Jonna och åker till Gullmarsplan där jag blir upphämtad av min vackra fru och min gulliga lilla kille. På tunnebanan tänker jag på gårdagen och hur fint Jonna fixade allt. Medans jag sov med Rasmus på bröstet såfixade Jonna värsta lyxfrullen, bakelser och kaffe. Blommor och presenter. Sen är hon ju så härlig min Jonna, bara att ha henne hos sig är ju tillräckligt för vilken födelsedag som helst. (Nog med 36-års sentimentalitet nu)

Så här kan man sova även om inget annat funkar på morgonen (tagen ca 06.00 6/6)

Går runt i lägenheten och noterar en del "småfel". Det är det tydligen alltid. Rasmus vaknar och vi busar lite. Han ler och bubblar och jag blir helt förälskad (igen). Sen kräks han på min skjorta men jag bryr mig inte. Jag har ju bara ett kundmöte kvar idag.


När vi är klara med slutbesiktningen är alla tre jättehungriga och tdet börjar bli bråttom för mig till nästa möte om jag ska äta lunch innan. Då ser vi att vår bil är "inlåst" bakom en stor lastbil utanför Fredells. Jo, det var vårt fel. Vi stod på Fredells lastområde (men det gjorde ju tre andra bilar också...). Jag gick och bad en kille på Fredells om hjälp och med all min samlade ödmjukhet och fromhet så gick det faktiskt lätt att få dem att flytta lastbilen så vi kom ut. Bra att man har någon nytta av det här lismande försäljaryrket i privatlivet någon gång också ;)


Åkte hem och snabbkäkade. Insåg att jag måste ta bilen för att hinna till nästa möte. In i bilen och iväg. Väl framme (i tid!) hos kunden visar det sig att hon har dubbelbokat och inte ens är på plats. Det är då man inser att man inte är någon rockstjärna. Nåja, tillbaks i trafiken, hittar en parkeringsplats utanför kontoret ganska snabbt (yes!) och går in på kontoret för andra gången idag. Går förbi Morten (VD:n) och diskuterar en spänande (och hemlig!) affär som kan bli riktigt rolig om det blir av. Sätter mig sedan och skriver mötesbekräftelser till mina resterande möten inför semestern (jo då, jag kollade och min frånvarande kund hade fått inte bara en mötesbekräftelse utan två. Vilken sopa).


Går igenom kalendern och flyttar fram ca tio uppgifter en vecka som jag inser att jag inte kommer hinna den här veckan. Ringer och mejlar några prospects och sedan är klockan helt plötsligt 18.30. Upp och iväg. Ner till bilen. Köer! Damn! Som tur är släpper köerna efter en kvart och jag är hemma innan kl 19. In och pussar på Jonna och Rasmus. Pratar lite med Rasmus och får några visdomsord innan det är dags för hans bad. Delfinen Rasmus dyker ner med huvudet och får en liten kallsup (jag höll i honom hårt, men han är urstark) så jag tar upp honom och lägger honom på mage ifall han behöver få upp vatten. Han gnyr och gnäller lite men det går snabbt över och vi fortsätter att bada. Vi badar lite svalare idag (35 grader, nåja något svalare) eftersom det är stekhett hemma. Efter lite amning och napp och en till amning så somnar Rasmus. Jonna och jag äter Ulla-Britts härliga fläskfilé (så gott!) och sen ska vi se en film innan vi somnar. Alfons Åberg (undertecknad) SKA BARA skriva lite på bloggen först och då somnar förstås Jonna under tiden. Träna borde man kanske ha gjort också. Näe, det är för sent och jag är fortfarande trött i kroppen efter matchen mot Jocke Karlsson (Sverige 4:an).


Så nu sitter jag som vanligt uppe själv medans mina älsklingar sover. Men det är synd att klaga. Livet är ju perfekt.

/Pappa Lindelöf