Rasmus äter som bekant som om varje måltid vore den sista. Resultatet börjar nu visa sig. När han är nöjd och belåten ser han ut som en tjock liten Buddha. Att han har tappat massor av hår förstärker bara intrycket. (Kommer det tillbaks eller har han ärvt för mycket gener av pappa och morfar?)
I natt sov vi inte mycket någon av oss (jag tycker alltid att jag sover för lite ända tills Jonna påminner mig om att hon har ammat fyra gånger under natten också...). Lille Buddha låg och stånkade och stönade halva natten och det var så ljudligt att det inte hjälpte att han sov i sitt rum med dörren nästan helt stängd. Jag tyckte förstås synd om mig själv för att jag skulle gå till jobbet, men när jag kom hem kl 19 så såg jag på Jonna att min dag hade varit en "promenad i parken" i jämförelse. Apropå promenader så var det precis vad som stod på schemat för kvällen. Jonna dök i säng och jag packade ner en grinig Rasmus i vagnen och gick en lååång promenad så att Jonna skulle få sova lite.
Rasmus sov som vanligt under hela promenaden så jag gick och filosoferade i skogen för mig själv. Vi kom tillbaks 22.00 men jag var rädd för att Rasmus skulle skrika om jag bar in honom (han vaknade givetvis precis när vi kom hem). Jag orkade inte promenera mer men hittade en, i mitt tycke, fiffig lösning. Nedanför vår port har vi en liten backe som visade sig ha fler användningsområden än att bryta lårbenshalsar på äldre damer. Jag ställde mig i slutet av backen och gav vagnen en knuff upp ett par meter i backen och så när den rullade ner skjutsade jag till den igen. Rasmus tyckte tydligen om det för han somnade direkt. Så där stod jag och knuffade i en halvtimma medan grannarna passerade och hälsade lite undrande. Nåja, vad gör det om alla andra tycker att man är en knäppgök. Har man tur kanske man får vila ut på Beckomberga i ett par veckor ;)
God natt!
/Jonas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar